Då var nyår över igen och jag måste säga att mina senaste firanden har inte varit så där jättelyckade, dock var det rätt roligt igår men när spriten tar över tycker jag mest bara att det blir jobbigt. Jag känner då ett sådant stor behov av att bara fly och visst så kan jag också dricka och bli full men det går till en viss gräns och sen så slutar man dricka för att man känner att det är lagom. Men att se den jag älskar dricka sig så pass full att han nu inte kan gå upp ur sängen utan bara ligger och spyr är fan inte roligt.

Nu tycker ni kanske jag överdriver, klart man ska dricka på nyårsafton men tål man inte sprit ska man inte dricka i heller. Jag har ständigt vistas bland människor som dricker för mycket och som sedan förändras till en annan person som både uppträder hotfullt och nedvärderande. Därför är jag jävligt rädd för sprit! Det har sårat mig så många gånger och jag förlåter gång på gång just för att jag älskar personen när han inte dricker sprit och tror på att det ska gå lugnare till nästa gång.

Innan tyckte jag det var jätteroligt att gå ut och dansa men nu undviker jag allt sådant just för att förhindra att det händer igen men jag älskar ju att dansa! Det tär på mig, jag vet snart inte ut eller in.

Varför jag ständigt tar den skiten ? Jag får kanske skylla mig själv men det ska väl inte behöva betyda slutet bara för det eller ska det? Jag älskar ju verkligen honom.

Det är ju inte det att han är beroende av skiten utan det är när han är med ett visst umgänge eller bara fest överhuvudtaget som det alltid går över styr och om han inte skulle dricka någon gång klagar han på att det är tråkigt. Jag känner mig så splittrad!

Jag vill att han ska kunna dricka, aldrig hindrat honom. Vill bara att det ska bli lagom så att vi kan ha det roligt! Varför ska det vara så svårt??